Jag är nästan klar med mina alter egon. Jag har två kvar att presentera, varav en är helt klar (ska bara sammanställa) och den andra är påbörjad.
Sen är det dags för alter egon resan 2.0. Då ska det handla om deras historia och deras relationer. Jag frågade chat GPT om vilka romantiska arketyper det finns. Jag fick väldigt bra svar, även om jag kände mig ganska kall inför vissa.
Jag frågade mig också; ska verkligen alla mina alter egon vara i en relation? För många av dem är metaforer snarare än ”sagor”.
Och ska alla möta kärleken? Ska någon vara olyckligt kär? Jag gillar inte den idén, hela mitt inre väsen skriker nej. Jag tycker inte om sorgliga slut.
Men innan jag avfärdade idéen ville jag testa den lite. Chat GPT föreslog tre varianter på olycklig kärlek, 1) en blir kär först och den andra kommer till insikt senare. 2) de är rätt för varandra med tajmingen är fel. 3) någon står inför valet mellan två personer (men jag hatar den idén, eftersom den saknar passion och stackars den som INTE blir vald).
Jag såg en shorts på Youtube om en gammal film (Dangerous Liaisons) som jag minns som ytterst obehaglig. Jag minns intrigspelet som otroligt jobbigt att se. John Malkovich och Glenn Close spelar otroligt kalla och empatilösa människor som ser andra människor som spelpjäser och priset får Michelle Pfeiffers rollkaraktär betala.
Skulle någon av mina alter egon vara utsatt för något liknade vore det Umbria. Den karaktären jag kommer att presentera snart.
Men vill jag verkligen utsätta någon av mina alter egon för sådan grymhet?
Umbria är tänkt att vara känslor, svalande känslor snarare än en verklig person. Hon är lite lik mitt alter ego Alizarin Crimson men Alizarin är passion och erotik, medan Umbria är mer kärlek och hjärta.
Umbria är Billie Holiday möter Låpsley.
Hennes känslor är starka och stora och kanske ska hon mötas med mer värdighet?
Eller kanske gör jag om slutet och låter det bli lyckligt? För jag kan ju göra som jag vill i fantasin.
Hedenvinds Bilder 