Har nu varit feberfri ett dygn efter en långdragen influensa. Jag var så pass dålig att jag knappt kunde ta mig ut. Med så mycket tid, i total ensamhet, snurrar lätt tankarna i cirklar och jag kunde känna hur min vilja bröts ned. Lockelser lockar. frestelser frestar. kontrollen brister.
Jag köpte mig mitt första abonnemang på Netflix för att slippa höra mina egna tankar. Nu har jag bestämt mig för att säga upp det. För ingenting kan få mig att känna större meningslöshet än att låta livet rinna iväg på att titta på serie efter serie.
Jag lyckades ändå ägna mig lite åt en skissbok som handlar om mina alter egon. Jag är inte supernöjd med resultatet, det känns som att jag kunde ha gjort den mer fantasifull. Men jag är också störd på mig själv för min ständiga självkritik som jag ägnat mig åt den senaste tiden.
Mina ben håller mig knappt efter dessa dagar, den svartnar lite för ögonen när jag anstränger mig det minsta. Jag behöver lite tid att återhämta mig. Jag säger strängt till mig själv ”va snäll nu”, vi har inte bråttom till gymmet, vi har inte bråttom att utnyttja tiden till något kreativt. vi har inga krav och vi ska ingenstans. Men anledningen att jag finner det svårt att låta dagar flyga iväg är för att tillfredsställelsen av att göra något kreativ är så stor. Att inte göra någonting gör mig så deprimerad. skapar så mycket känsla av meningslöshet.
Under de senaste månader har jag fokuserat på foto och på en värld jag byggt upp kring mina alter egon. Jag har köpt alldeles för mycket kläder och saker för projektet (har inte alls råd med det) och jag har en låda kvar med saker jag inte använt så jag kommer att komplettera några av mina alter egon så fort min energi är tillbaka, (har hunnit med att påbörja detta).
Jag går också allt djupare i mina historier kring mina alter egon. Och jag VET att det är udda men jag tänker att om jag vore en erkänd konstnär skulle ingen se det så. men nu framstår jag som udda. Vilket jag ÄR och alltid kommer att vara. Och kanske finns det ingen för mig som förstår eller kan möta mig i det udda. Kanske är jag dömd till evig ensamhet.
Hedenvinds Bilder 