Halvlek

I höstas började jag med mitt ”alter ego projekt”. Jag ägnade en vecka i taget åt ett alter ego. Jag planerade outfits, fotade, fantiserade och ”rollspelade” för mig själv. Mina alter egon växte till 16 stycken och efter 16 veckor hade jag tagit mig igenom dem alla. Då var det dags att börja skapa, med dem som utgångspunkt.

Det blev först en skissbok men som jag gav upp pågrund av för låg kvalité på pappret. Jag blev lite besviken men fick ny fart och nu har inte många sidor kvar i en ny.

Samtidigt som jag skissade i min skissbok växte också helt nya historier fram om mina alter egon. Historier som jag inte tidigare hade tänkt. Det var nästan som att historierna skrev sig själva. Fingrarna fullkomligt flöt fram på tangentbordet. Jag har några historier kvar att skriva men de flesta är klara. 

Om du har följt mitt skrivande så vet du att jag nu ligger i ”halvlek”. Jag har skrivit och tecknat åtta alter egon av de 16. 

Jag har en slags ”siffermagi-kärlek” och trots att jag inte har haft kontroll över mina historier så kom fyra historier att bli sorgliga, fyra är metaforer och de återstående åtta har lyckliga slut eller är bara en berättelse.

Att jag valde att låta fyra historier få olycklig slut förvånade mig. Jag hatar olycklig slut. Lika mycket som jag hatar när människor försvinner ur ens liv. Jag önskar att livet alltid var lätt och härligt, kreativt och fullt av kärlek. Vore inte det underbart? 

Jag har som sagt inte så mycket kvar på detta projekt – och jag har bestämt mig att slutföra det. men jag har en annan idé som spinner i huvudet…