En insikt drabbade mig, hastigt och starkt. Jag har alltid haft en känsla av att det finns någon, en enda (eller några ytterst få) som är min soulmate.
Men det är nog inte så. Kanske handlar det om att stanna kvar. Har man bara några saker att bygga på kan kärlek uppstå. Man behöver bara ge det tid. Och bestämma sig för att våga ge det en chans. Viljan att försöka har större betydelse än vad man tror. Men det krävs mod att våga släppa in och släppa taget.
Så att leta efter den rätte är fel väg. Kanske handlar det om att leta efter någon som man tycker att man är bekväm med att stanna kvar för.
Men det är som att man sitter på ett tåg. Ett tåg som går så fort att det tycks omöjligt att kliva av och stanna kvar en stund. Vi är så vana vid våra issues att om vi släpper dem känns det skrämmande. Trots att de gör oss olyckliga.
Min underbara vän lyckades dock. Hon fann kärleken. Stor verklig kärlek som bara utvecklas allt mer. Och med kärleken löstes andra issues upp. Som en god spiral upp.
Jag får tårar i ögonen när jag skriver detta. Tårar för hennes lycka. Tårar sprunget från tro och hopp.
Hon letade ytligt efter någon som hon skulle vilja ha sex med. Han skulle vara vältränad och snygg. Hon dejtade flera samtidigt och blev kär i fler av dem, men till slut utkristalliserades vem som var den rätte. Och det var inte någon av dem hon först hade varit kär i.
Det var inte så mycket personen i fråga trots allt, utan mer vem som vågade stå kvar.
Nu läker de varandra och utvecklar sin relation.
Det är the power of love .
Hedenvinds Bilder 