Igår var jag på konsert på Berwaldhallen. Jag lyssnar på musik varje stund jag kan och min längtan efter musik är konstant. Men det är sällan jag bara sitter rakt upp och ned och lyssnar utan att ha något för mina händer. Men när jag sitter där i Berwaldhallen, stilla, drabbas jag av en insikt. Jag ser hur atomer skapas i stjärnorna, hur de bildar liv av alla de slag. Liv som av någon anledning bara håller ihop under en begränsad tid trots att atomerna inte dör. De bara löses upp och återanvänds till annat liv. Men vi, vi finns så kort tid. Vi har inget syfte, ingen mening. Vi är destruktiva som ras. Men ändå. Ändå skapar människan musik. Bredvid krig och andra sätt som vi skadar varandra på så skapar eller uppskattar vi musik. Utan något större syfte. Men musik som är som magi. Musik kan förtrolla. Kan trösta. Kan skapa alla känslor tänkbara i oss.

