En bra dag

I helgen kände jag att jag föll. Jordytan bar mig inte och allt var grått.

I tisdags kom två stamgäster in som jag inte sett på ett tag. Det var ett kärt återseende eftersom vi gränsar till vänner. Så som jag gör med många av mina gäster. Jag frågade henne hur hon mådde varpå hon svarade ”jag mår inte bra men jag vill inte prata om det”. Hon frågade mig samma fråga och jag svarade ”samma här”. Omedelbart därefter berättade vi allt för varandra. Hon om sitt och jag om min rädsla att jag stänger ner, att jag tappat all kärlek och allt ljus i mitt hjärta. Det slutade med att vi skrattade åt oss själva. Åt livet och alla våra knäppa idéer om oss själva. Vi kramades en lång stund innan hon gick och det for över mig. Genom hennes ögon såg jag mig själv och där fanns ingen brist på värme eller ljus, kärlek eller öppenhet.

Nästa dag vakna jag och satte på en spellista med musik som gör mig glad. Det är lite pinsamt att berätta men ibland dansar jag för mig själv. Så jag dansade en stund, klädde på mig och gick till gymmet. Nej, jag gick inte. Jag flög. Jag log mot alla jag mötte och de flesta log tillbaka, några såg förvånade ut och en och annan vände bort blicken. Men jag väljer att tro att de ändå kände lite inspiration från mitt leende.

Idag tänker jag leka med mina peruker och kläder hela dagen, och förmodligen måste jag måla lite också. Det blir nog en bra dag idag.