Krav

Igår var jag på en dejt som kändes bra. Till en början.

Det var faktiskt en form av en ”blinddejt”. Jag gick på känsla, hade inte sett någon bild på honom och visste inte (och vet fortfarande inte) hans namn. Det var en infall.

På vägen till dejten gick jag över skinnarviksberget och solen var på väg ner. Rådhuset speglade sig i vattnet i de mest intensiva färger man kan tänka sig. Jag stannade upp och kände mig så levande.

När min dejt klev in blev jag så positivt överraskad. Han var lång, vältränad och snygg. Yngre än vad jag tänkt men jag börjar inse att det är något jag måste acceptera.

Men det slutade som det gör i 95% av alla dejter. Han pressar och tjatar och argumenterar. Som att vi ska vara framme vid ändhållplatsen innan vi klivit på bussen. Ingen tid att slösa. Inga små steg fram. 

För mig är det absurt att ställa krav efter att man bara träffats en gång, tagit ett glas och pratat. Och det håller jag fast vid. 

Men samtidigt. 

Det där med krav är en komplex och tänkvärd sak. 

Dels kan man fråga sig, är inte krav förknippat med respekt? Att ställa krav eller åtminstone ha förväntan på varandra. Att respektera varandras tid, att respekteras varandras känslor. om man vill kan man byta ut de orden till krav. Allt beror väl på vad man menar med orden antar jag.

En av mina nära vänner, jo, som lever med sin älskade El, sa en gång att relationen är som bäst den dagen man börjar ställa krav på varandra. Det var väldigt vackert sagt.

Samtidigt är nog min största önskan att inte behöva be om det man behöver. Utan få det ändå. Ingen gåva är så stor som den man inte bad om. Den man fick för att den andre ville ge. 

Det är kanske orealistiskt tänkt dock. Och man måste ju förstås kunna kommunicera om vad man behöver. Människor är ju inte tankeläsare. 

Samtidigt upplever jag att jag har inte gjort annat än att försöka uttrycka de få önskemål jag har men jag upplever inte att jag blir bemött eller hörd. 95% kräver för mycket för fort (läs omedelbart) och resten av männen är relationsanarkister. Är jag lämnad att välja mellan tre alternativ? Singel för evigt, lösa förbindelser eller krävande män som får mig att känna att jag inte kan andas eller får plats i relationen. För när de börjar med att ställa krav är det tydligt att de kommer att ta stor plats i relationen. Inget 50/50.

Så kanske är det inte så konstigt att man inrest inne, realistiskt eller inte, önskar att män var tankeläsare.