While I Run

Del XXIV Music Makes me Lose Control 

Musik handlar ju mest om kärlek, men nu och då hittar man låtar med annat innehåll. Oftast hittar man dem inom genre så som metal, hip-hop, punk och en del country. Men nu och då dyker en poplåt upp och bryter mönstret. 

Inte för att jag värdesätter en låt endast för att den bryter mönster. Det känns lite pubertalt att uppskatta saker bara för att de sticker ut. Inte minst för att det som är annorlunda under en tid är norm under en annan tid. Jag uppskattar det som jag upplever som bra, vare sig det bryter mönster eller inte.

Och det är inte så att jag klankar ner på kärlek. Den som varit kär vet att det är bland den starkaste känsla man kan ha . 

Men Nothing But Thieves ”Excuse Me” berättar om en annan del av livet. En som jag tror många känner igen sig i. Den handlar om tristessen, att leva anonymt i en storstad. Det är trängsel, främlingskap och önskan om att bryta sig ur. Kanske till och med att ordet ”önskan” är för svagt. Kanske är ordet ”panik” bättre. 

Det är i alla så jag tolkar Excuse Me.