Del XXV av Music Makes me Lose Control
Senaste åren har jag suttit på busstationen i Liljeholmen och väntat på Trosabussen i brännande sol, i snö, i ösregn och i väder man inte reflekterade över.
Jag åker regelbundet ner till Trosa eftersom jag delvis jobbar på ett hotell där (Bomans hotell). På bussen lyssnar jag alltid på musik.
Det är något speciellt med att förlora sig i resan, se landskapet genom rutan förändras från stad till land.
Jag kan ibland zooma ut från musiken, in i någon fantasivärld, och jag undrar om jag hört något alls? Men även om jag kan bli frustrerad över att jag inte hört musiken så tror jag den ändå hjälpt mig in i min fantasivärld.
När jag var barn brukade jag hitta på egna historier till musik. Jag kunde inte engelska så jag visste inte vad de sjöng om. Som lite äldre lyssnade jag på opera på italienska och tyska vilket gav mig samma frihet. Jag kunde själv skapa mina berättelser till musiken. Jag tecknade ofta små bildserier över vad jag föreställde mig hände. Jag har gjort så hela mitt liv. Tecknat allt som betyder något extra för mig.

Jösses…Att välja en låt av Låpsley var nästan omöjligt! Hon har gjort så många makalösa låtar.
