Jag brukar vara försiktig med att nämna vilka som jag skriver om på min blogg med vissa undantag. och ett av de undantagen är Amanda. Men vem är då Amanda?
Det är just det. Det är inte så enkelt att förklara. Vi är inte släkt, vi är inte jämngamla. Men vi har känt varandra sedan hon föddes. Hon brukade kalla mig för sin moster eftersom jag bodde ihop med hennes morbror i många år. Men det beskriver knappast vår relation. Ibland säger jag att hon är som min dotter, men vi har egentligen inte någon typsikt mamma-dotter relation heller. Vi känner varandra på ett sätt som man kanske inte kan återskapa med någon annan.
Jag använder min blogg till att uttrycka mina tankar och känslor men jag är ganska sparsam med att diskutera och berätta om mitt målande. Jag vet inte exakt varför, men jag brukar undvika att prata om det överhuvudtaget. Till en viss del för att jag inte vill plåga någon med prat om mina målningar men det är något mer än så, det vet jag. Vissa saker är jag tystlåten om.
Men jag pratar om mina målningar med Amanda. Periodvis är hon dessutom djupt engagerad i mina projekt. Vi bollar idéer och kan prata i timmar om dem. Så varför pratar jag med henne, och ingen annan?
Amanda har en bergfast tro på mig, inte för att hon inte kritiserar vad jag gör, för det gör hon. Men hon kritiserar inte grunden, och får mig inte att känna mig kritiserad, hon får mig bara att känna att hon är engagerad. Och varje gång jag byter spår, provar något nytt ger hon mig den totala känslan av att det är det rätta att göra.
Amanda är också min alltid återkommande favoritmodell. Jag har målat och tecknat Amanda sedan hon föddes och jag har säkert hundratals bilder bakom mig som föreställer henne. En av Amandas stora styrkor som modell är att hon har så ”många Amanda” att bjuda på.
Detta är endast ett litet urval av allt jag gjort på Amanda.
Hedenvinds Bilder 