Ord kan begränsa vårt sätt att tänka likväl som det kan hjälpa oss att förstå mer.
Ett ord jag lärde mig sent i livet är demisexualitet. Det betyder något i stil med att man behöver ett emotionellt band till en person för att bli sexuellt upphetsad. Så känner jag väldigt starkt.
Jag har letat lite på olika sidor (bland annat ds som har många svar, men som man ibland kanske ska ta med en nypa salt) om ordet och kan konstatera att tolkningarna är många. Någon skrev att det innebar att man aldrig skulle kunna bli förälskad och ha sex på första dejten. Det har dock hänt mig.
Ibland kopplas det till asexualitet. Något jag definitivt inte känner igen mig i.
Alla begrepp måste nog alltid ses som vida och öppna.
Demisexuell ställs ofta i motsats till att vara situationssexuell, ett ord som förvisso också kan tolkas på många sätt, men den tolkningen jag oftast mött är att det är situationen som skapar lusten, inte personen.
Hur vi än kommer överens om att definiera orden så tror jag få kan säga att de är 100% av dessa två, och även om jag anser mig vara demisexuell (på mitt sätt) så kan jag fråga mig – när jag fantiserar, blir upphetsad i min ensamhet – vad kategorier man det som? Det är i alla fall inte att vara demisexuell för jag är ju ensam då.
Men så är det ju när man försöker kategorisera något. Det uppstår alltid något problem med resonemanget.

