IKEAskruven

Många av mina intressen grundades i barndomen och ett av dem är dräkthistoria. Jag samlade på böcker om ämnet och hade tillslut en hel bokhylla full. Men när jag 2019 bestämde mig för att separera gav jag bort hela samlingen. Jag flyttade till en pytteliten lägenhet i Stockholm och började om mitt liv. Jag ville vara öppen för vad livet kunde vara så jag började umgås med en ny krets människor. De älskade att gå på fester där man klär ut/upp sig. 

Men även om det kändes som något väldigt annorlunda i mitt liv; jag hade inte sett mig själv som någon som festar tidigare, så finns en röd tråd från mitt intresse för dräkthistoria till att själv klä ut/upp mig. 

Festerna var oftast hemliga och bara för speciellt inbjudna personer. Vi gick på en del mer officiella stora fester också, men jag gillade de mindre intimare festerna bäst. Eller egentligen… jag gillade allt förberedande bäst. För det var ju ofta temafester.

I helgen var temat medeltid. Min outfit var lite oplanerad och simpel (de flesta kan arbeta med sin outfit i veckor, kreativiteten är fantastisk). 

Jag har ju alltid gått som singel, och det har aldrig varit någon på dessa fester som jag varit intresserad av. De flesta som går är i par. Några män, som brukade vara singlar har uppvaktat mig tidigare men de har varit helt fel för mig. Numera är de alla i en relation där de tveklöst hittat någon som är perfekt för dem. 

Men jag är som en IKEAskruv. Ni vet den där som blir över. Den där skruven man absolut inte förstår var den skulle passat.

Det har varit allt färre fester som jag gått på senaste tiden, säkert till stor del för att jag är singel, men i helgen hade jag roligt. 

Man får inte fota på eventet så jag brukade ta ett foto hemma (eller hos någon på förfest) för att ha som minne. Kreativiteten med att klä ut/upp sig tilltalar mig oerhört, även om jag i ärlighetens namn under perioder går i sportkläder och platta skor. Kanske är den här tiden på väg att ta slut men nu när jag ser tillbaka så har jag haft så roligt, fått så mycket inspiration och jag har lärt mig så mycket om människor. Och jag har så många historier att berätta.

Det kändes roligt att samla alla minnen i detta inlägg.

Publicerad av hedenvindsbilder

Jag bor i Stockholm, men har också en fot i Trosa där jag ofta gör jobb åt Bomans hotell. Mina bilder varierar sig, liksom mina metoder och material, men människor står i centrum.

Lämna en kommentar