Broken Heart, Broken Body

Jag har inte haft många heartbreaks i mitt liv men när de har inträffat har jag inte upplevt att hjärtat gått sönder. Jag har upplevt att hela min kropp har gått i bitar.

Det är som att man tappar meningen med livet och världen faller samman. Att ta sig igenom är en kamp. 

Min största heartbreaks var när jag slutade träna kampkonst. 

Min kropp hade abstinensbesvär. 

Jag fortsatte förstås att träna fys men kroppen saknade hur det känns när man tränar kampkonst. Allt från hur det känns att kasta någon, hur det känns att slå och ta emot slag, hur det kändes att läsa av någons avsikt och någon annans rörelser. Sättet det känns i kroppen när man går från avslappning till explosivitet. 

Och jag saknade vissa rörelsemönster. 

För vissa rörelsemönster är särskilt sköna i kroppen att utföra. 

Vi har ju alla saker vi gillar lite extra mycket beträffande alla sinnena. Man uppskattar vissa dofter mer än andra.. Man gillar olika smaker mer än andra. Man lyssnar hellre på vissa ljud än andra. Och vissa saker är vackrare att titta på än andra. Och samma sak är det med kroppen. Det finns rörelser som man gillar mer än andra rörelser. 

Nu när jag bara gymmar uppskattar jag känslan i min kropp av ansträngningen men det är sällan jag uppskattar hur jag utför rörelserna. När jag tränade kampkonst kunde ett rörelsemönster kännas härligt för sin egen skull. Kanske för att rörelsen krävde fokus och koordination som skapade en tillfredsställes när man lyckades med det.  Men vissa rörelser ”smakade” helt enkelt ”gott”. 

Min saknad var intellektuell, den var emotionell och den var fysisk. 

Tomheten som uppstår när man lämnar något bakom sig ekade länge. 

Men idag känner jag inte så längre. Jag minns bara tillbaka med glädje. Mitt hjärta och min kropp är hel igen. Det kan kännas konstigt att man kan komma över smärta och saknad. Som att det inte var äkta när något går över. Men att klara av att släppa saker och gå vidare är ett sätt att överleva. 

Undrar du över hur den röda tråden ser ut från förra inlägget till detta? Jo, det handlar om att när man upphör att ägna sig åt något så blir det sakta men säkert mindre intressant. Behovet minskar. Lusten dör ut. Närvaro och tid är det som skapar känslor.