För att lära mig saker behöver jag anteckna och jag använder både bild och text i mina anteckningsböcker. När jag började träna karate var jag dedikerad från första dagen. Det var ”kärlek i första ögonkastet”. Jag köpte och fjärrlånade böcker från biblioteket, jag tränade hårt fysiskt och blev allt mer noga med att få i mig protein och kolhydrater.

Mina anteckningar blev med tiden allt mer lika små serieteckningar där jag med bild för bild beskrev olika rörelser.



Karatestilen jag tränade hade från början en inriktning på självförsvar och parallellerna till ju jutsu, judo och aikido var många.





Vart eftersom jag själv kom att påverka och styra träningsinnehållet kom vår skola att bli allt mer eklektisk. Så pass att vi övervägde att sluta kalla stilen karate under en period.





Men eftersom vi behöll kata (rörelsemönster) så valde vi ändå att behålla namnet ”karate”.




Vi hade en öppenhet och nyfikenhet på i princip alla stilar och tog med oss övningar från många stilar (med undantag för taekwondo eller capoiera). Men vi var influerade av wing chun, wushu, brazilian jiu jitsu, silat, krav maga, MMA mm.



Träningen var fokuserad på det praktiska men vi hade också en del träning som mer kunde placeras i facket ”historiskt” så som olika historiska vapen.






Mest av allt vann den Filippinska kampkonsten Arnis (Eskcrima/ kali) mitt hjärta. Vi startade en sidoverksamhet en dag i veckan där vi tränade Arnis. Vår vanliga verksamhet var stor, vi hade 200 aktiva medlemmar och det var inte ovanligt att vi hade över hundra som kom på våra läger som vi anordnade minst tre gånger om året. Arnis drog inte så mycket folk. Vi kunde vara som bäst 20 personer som tränade. Vi tillät inga barn på den träningen (men vi hade förhållandevis få barn som tränade hos oss vilket fall som helst) men gruppen bestod mest av män. Men de var trogna, skickliga utövare och dedikerade.




Arnis är en vapenbaserad kampkonst med fokus på pinne och kniv men även svärd (espada y daga, ett långt och ett kort svärd) vilket var ett mer historiskt moment i träningen men så roligt det var.


