I december skrev jag några blogginlägg om mina tankar kring personlighetstester (särskilt Myers-Briggs). Jag läste förstås lite om det då och förvånades över hur många som faktiskt tänker sig att vi människor är statiska. Att vi inte förändrar oss.
Många som gjort testet under flera år kritiserade det för att de fick olika resultat. Jag är själv kritisk till många aspekter av Myers-Briggs men inte just denna. Att vi förändras trodde jag var en självklarhet för alla. Klart man förändras!
I helgen var jag i Trosa och där fick jag chansen att bläddra igenom några gamla fotoalbum som jag gjorde mellan åren 93-05. Jag har inte tittat i dem sedan dess.
Jag minns att min avsikt med albumen var att berätta om mitt och min dåvarande sambos liv. Jag ville fokusera på vår vardag och våra projekt. Antalet bilder på mig är därför begränsat.
Men de bilder som fanns berättade om en person som jag inte riktigt tyckte mig känna igen. Jag har glömt vem jag var då.
Jag tycktes så omedveten om min omgivning, lite världsfrånvänd och lite naiv. Jag kunde inte hitta en enda bild där jag bar smink. Och jag brydde mig inte om hur jag klädde mig, uppenbarligen (annat än underkläder). Jag minns att jag fick ett pärlhalsband som jag bar (vilket man kan se på några bilder) men det var i ärlighetens namn mest för att visa tacksamhet för en fin present.
”Hon”, jag då, känns som någon som aldrig kände annat än nyfikenhet och intresse för olika ämnen, och värme och glädje för varje barn eller hund som hon råkade på. För trots att jag aldrig köpt en hund eller fått egna barn, var andras hundar och barn konstant i mitt liv.
Nu har det gått några dagar och jag har fått lite distans till mitt förflutna. Sanning är att vi, jag och mitt unga jag, är nog inte fullt så olika varandra ändå.
Kanske är ”hon” till och med mer närvarande än vad jag vill erkänna? För i ärlighetens namn har jag nog varit lite naiv nu och då under senare år också. Och passionen för intressen, nyfikenheten och fokuset är densamma. Men jag tror att mitt känsloliv är det som förändrats mest. Den unga Karin var alltid så harmonisk och glad.
kanske vill man ändras mer än vad man faktiskt gör?
Hedenvinds Bilder 