Stendörren

Idag behöver jag ”skriva av mig”. Jag har jobbat på en vinbar i ett och ett halvt år nu och jag har älskat det. Men ikväll var det första gången jag kände att jag inte ville vara där. Det är nog många saker som påverkat den känslan. En kollega som argumenterar med gästerna och ställer till det och jag måste reda upp problemet. En återkommande manlig gäst som vägrar ta beställning av någon annan än mig, och som jag känner obehag inför. Trassel med arbetsdatorn och tusen små saker. Och arbetskollegor som slutar.

Men kanske är det också andra saker som påverkar. Kanske blir jag påverkad av att jag ska åka till Bomans imorgon. Det var länge sedan jag var där och jag längtar. 

Jag älskar förvisso att bo i stan. Jag är född och uppvuxen här. Men jag har också ett hjärta i Trosa och omnejd. Så stor del av mitt vuxna liv har ju kretsat kring Trosa. Och kring naturen. 

Idag berättade någon att de varit på Stendörren. Stendörren är ett naturreservat mittemellan Trosa och Nyköping. Jag har vandrat i de lederna hundratals gånger. Jag visste exakt vilka tider det var folktomt så oftast var jag helt ensam där tillsammans med mina hundar. Jag gick där vinter som sommar. Jag gick där tidiga dimmiga mornar och sena månbelysta kvällar. Ibland över hängbroarna, andra gånger upp i bergen. Jag älskade Stendörren innerligt.

Precis just nu är jag lite trött på stan, på människor och på mitt jobb. Det kommer förstås att gå över. Men just nu kan jag knappt vänta på att få åka ner till Trosa. Till landet.

Jag gjorde en Youtube film om min skissbok. Tyvärr har reklam tillkommit.