Fåfänga, eremitage eller paviljong, tre ord som beskriver samma sak men de skapar åtminstone i mig olika känsla. Fåfängan för mina tankar till 1700-talets lusthus, en byggnad endast tänkt att användas till lek och livsnjutning. Eremitage för mina tankar till slutet av 1700-talet och början 1800-talets romantik. Platsen för eskapism och eftertanke. Kanske den ensamme konstnären som drar sig undan världen. Medan paviljong i min värld är en något större byggnad, kanske för mindre fester och glädjefulla stunder i gott sällskap.
Jag och mitt ex ex ägnade oss åt ett project under några år i slutet av 90-talet. Vi byggde exklusiva lusthus. Allt var handgjort utom vissa detaljer som vi köpte antikt och återanvände.
Jag dekormålade alla lusthusen. De fick både takmålningar, dörröverstycken och väggmålningar. Våra kunder fick komma med olika önskemål men det var i grunden våra skapelser.
De blev fem stycken (i den stilen). Två röda, två gråa och ett blått. De står utspridda i Sverige och var inte helt lätta att leverera. Varje hus hade något nytt eller annorlunda men de byggde alla på samma grundmodell.
De var fyrkantiga, inspirerade av 1600- och 1700-talet snarare än de nationalromantiska sekelskiftes lusthusen med åttakanter som man oftast tänker på. Våra såg ut som tornen på kyrkor från barocken. Vi gav dem ibland en lite sakral känsla (trots att jag är och var ateist) eller så betonade vi naturen. Och ett av dem hade tema kärlek.
Hedenvinds Bilder 