Hemlig och mystisk

Jag har många gånger fått höra att jag betraktas som lite ”hemlig och mystisk”.  Det beror nog på att i de kretsar jag umgås är många swingers. Men eftersom jag inte är swinger själv ses jag som ”svår”. Och ”mystisk” kan ju ses som en mildare och snällare synonym till ”svår”.

Sen har det nog också med att göra att jag sällan talar om mig själv. Jag frågar ut andra men jag berättar sällan om mig själv. Det har jag bloggen till för 🙂 

Nu kan väl ingen människa identifiera sig med att vara mystisk, om man inte har det som ett ideal förstås, men även då brukar det bara handla om ett alter ego. 

Det är nog alltid en betraktare på avstånd som använder beskrivningen ”Hemlig och mystik”. Det är inte ord man använder på någon som man känner väl.

Men som sagt, människor som håller avstånd är ”hemliga och mystiska”.

Och inget avstånd är större än döden och tiden. 

Det var länge sedan min far gick bort, men efter hans bortgång har min syster och jag funnit den ena pusselbiten efter den andra om hans liv. Om vem han var. Vi har förundrats över den komplexa bild som växer fram av vår far. Så många (i våra ögon) motstridiga fakta dyker upp. 

Min föräldrar stod inte stilla. De gjorde många olika saker och var nyfikna på världen – de tillhörde Stockholms inre kretsar och förekom i skvallertidningar frekvent men under en annan period lämnade de stan för att öppna en hundkennel. För att ta ett exempel.

En del saker som kommit fram om min far strider kraftfullt mot mina egna ideal. Men han var också den bästa pappan i världen. Så hur får man ihop alla dessa motstridiga pusselbitar? Orden hemligheter och mystisk känns påtagliga.  

Men det är ju också för att jag står på avstånd och försöker förstå någon; I detta fall är avståndet tid. Det är klart att han framstår som ”hemlig och mystisk”. 

Det är ett helt liv som ska komprimeras till en personlighet. Men ett helt liv är förstås motstridigt och komplext. Ett helt liv går inte att sammanfatta så enkelt. Ett helt liv är förstås alltid ”hemligt och mystiskt”. 

Kanske ska jag bara förenkla det hela: Min far gav mig en lycklig barndom. 

Vi spenderade våra somrar på vårt landställe när jag var barn. En dag var jag hos en kompis när min far kom för att hämta mig. Det var lite konstigt för jag brukade inte bli hämtad, utan cyklade hem själv. Jag minns att jag bad att få stanna lite längre men han blev irriterad så jag följde snällt med. Väl hemma i köket hörde jag ett ljud från ett stort hörnskåp som vi hade. Jag la mig på mage och kikade in under skåpet. Det var mörkt och lite dammigt men där inne satt en liten kattunge. Jag förstod plötsligt varför min far betett sig som han gjort. Han kunde inte vänta med att få se min reaktion.