Jag var på en pub en kväll och talade med en kvinna jag aldrig mött tidigare. Jag frågade henne om hon hade några intressen varpå hon berättade att det bästa hon visste var att resa runt i Sverige. Hon beskrev att det finns så många fantastiska ställen som folk inte känner till.
Jag bad om ett exempel varpå hon hon snabbt svarade att hennes absoluta favoritställe fanns i Trosa. Jag hoppade förstås till eftersom jag bott i Trosa. Jo, sa hon, där finns ett otroligt litet museum som är så fantastiskt. Och hon fortsatte med att säga ”Jag önskar att jag fick träffa de som skapat det museet”. Jag rynkade lite på pannan och sa att jag kände väl till trakten men kunde inte förstå vilket hon menade. ”Det är ett taktegel-museum förklarade hon”.
För den som känt mig länge förstår säkert hur jag kände där och då. För museet är skapat av mitt ex ex och mig. Men när hon la ut texten om det helt ovetande om vem jag var så övervägande jag att låtsas som ingeting, för det kändes så pinsamt. Men samtidigt skulle det kunna bli ännu konstigare om vi blev vänner och det kom fram senare. Så jag harklade mig och sa ”det är jag…”
Under halva 90- och början av 00-talen ägnade jag mig åt att forska om taktegel. Vi bodde då på Åda herrgård, utanför Trosa, där också museet finns än idag. Jag åkte in till stan och besökte olika arkiv , fjärrlånade vad som gick att låna, läste förstås allt som fanns och åkte ut till olika orter för att leta efter lämningar. Jag skrev också flera artiklar i olika böcker och tidskrifter om taktegel och dess historia.
Så när jag säger att man kan bli intresserad av precis vad som helst bara man är lite nyfiken och ger det tid, så menar jag det. För taktegel var det nog ingen som hade gissat att jag skulle ägna så mycket tid åt 😁
Vi ägnade oss åt byggnadsvård och sålde gammalt taktegel så det betydde att vi hanterade och såg stora mängder. Jag tecknade av alla takpannorna och dokumenterade varifrån de kom.
Och spåren av mänsklighet fanns alltid närvarande. Vi fann många pannor där någon ristat in sitt namn eller något som just då låg dem varmt om hjärtat. På en tegelpanna stod det inristat på baksidan ”I natt knullade jag”. Som en påminnelse om människor och deras behov av att uttrycka sig.
Museet, som förmodligen är Sveriges minsta, finns som sagt kvar och är alltid öppet för den som är nyfiken.
Hedenvinds Bilder 