Igår delade min syster och jag på en flaska Grûner Veltliner och talade om livet. Ny information har tillkommit till vårt pussel som aldrig kommer att bli komplett. Vi har haft en lång sommar av små pusselbitar som tilldelats oss, och först såg pusslet ut att ta en form men sedan ändrades den helt.
Vi konstaterade att vi har bara varandra. Det är bara vi som förstår. Inget konstigt med det förstås. Och att faktiskt ha någon i sitt liv som vet. Som förstår. Det är mer än vad många har.
Och vi ställde oss frågan. Hur mycket har vi undermedvetet registrerat? Hur mycket har det påverkat oss? Vi kunde se flertal sidor hos varandra som vi undrar om det hade kunnat vara annorlunda.
Hedenvinds Bilder 