Ideal

Min mamma var 40 och min pappa var 50 när de fick mig. Deras föräldrar i sin tur fick barn lika sent i livet. Jag har alltid känt att det påverkat mig. Det mest påtagliga var mitt språk och den kultur jag växte upp i. Mina vänners yngre föräldrar tillhörde en helt annan generation än mina – vilket inte bara handlade om åldersskillnaden utan även hippie-kulturen som gick förbi min familj. 

Min bästa väns föräldrar var journalister och politiskt aktiva. De lyssnade på Beatles och bakade surdegsbröd. Jag växte upp med teater och opera – som barn såg jag endast tre filmer på bio och det var för att teatern var inställd. Förstå mig rätt, jag älskade min uppväxt men var också fascinerad av mina vänners uppfostran. Genom dem fick jag ju andra perspektiv. 

Men jag har också undrat hur mycket det har påverkat mig i andra avseenden. För jag har ett ideal som präglar mig mycket. Jag talar ofta om min längtan till närhet. Min längtan efter förtrogenhet. Men i det ingår pålitlighet och trohet. Tillit och lojalitet. Omtanke och respekt. 

Har någon tagit sig in i mitt hjärta så blir jag väldigt lojal mot den personen. Jag har aldrig lämnat ut en nära vän till någon annan vän. Jag har aldrig lämnat ut en pojkvän till mina vänner. Även om det funnits saker så har jag talat med personen i fråga eller burit det inom mig själv. 

Men är mina ideal rimliga?

Är mina ideal förlegade kvarlämnor från förr?