Trots att Veuve Clicquot är det näst största champagnehuset (efter Moët Chandon) har jag faktiskt inte så stor erfarenhet av gula änkan. Jag har endast provat sex cuvéer.
Jag har förstås provat deras standardchampagne samt en vintage 2015 rosé och en extra brut (extra old).
Jag har också druckit två stycken Grande Dame (deras prestige cuvée), varav båda var från 2012 men en var en rosé. Bruten (6 G/L) är gjord på 90% PN och 10% CH och jag har antecknat att doften av en sommaräng och gröna äpplen kom emot mig omedelbart när den öppnades. Även rosén är 90 % PN och 10% CH brut (8) och var floral och fantastisk.
Och så har jag druckit en vintage rosé (som också var från 2012, ett favoritår). Jag och min vän (och ex) gjorde en resa i höstas. Jag var helt fokuserad på vindistrikt men han hade några önskemål som föll utanför detta. Ett av dem var att åka till Portofino. Jag mötte honom förstås i hans önskemål men kanske inte med någon enorm entusiasm inombords. Jag tänkte att Portofino bara var en turistort och som sagt fokuserade jag på vindistrikt, vilket Portofino inte är. Jag var därför helt oförberedd på vad som väntade – och att vara oförberedd är en fantastisk lyx! Man har inte byggt upp några förväntningar, så Portofino slog mig med häpnad!
Portofino är bland de mest natursköna platser jag varit på. Och eftersom vi åkte under lågsäsong var den allmänna känslan genuin även om man kunde ana hur det skulle kunna vara.
Vi åt middag på La Terrazza på hotel Splendido och där bevittnade vi naturen uppvisa alla sina ansikten. Från solsken till spöregn med efterföljande tät dimma och sedan sakta men säkert tillbaka till solsken igen.
Den gråa dimman som la sig som ett täcke över naturen stod så vackert mot den orangefärgade rosé.
Och hur smakade den? Här fanns mandarin, apelsin och bärighet.
Hedenvinds Bilder 