Torka sina tårar

Första gången en vän till mig frågade mig om jag helt saknade trygghetsbehov var när jag separerade från min dåvarande och flyttade ut från en flygel till en herrgård på 250 kvm med åtta rum till absolut ingenting. 

Efter en tid fick jag en lägenhet i det som betraktas som Trosas ”slum”; det ökända området som kallas gropen. Jag minns hur jag klev in i lägenheten från 70-talet med sina plastlister och nötta tapeter. Jag hade aldrig bott fult tidigare och när jag flyttade in frågade min granne ”vad gör en tjej som du på ett ställe som detta”. Och nog kunde jag också se att jag stack ut i kvarteret. 

Jag minns hur jag stod där i hallen och undrade vad jag höll på mig, min väns ord klingade. Klart jag har ett trygghetsbehov, så som alla andra och just då minns jag hur otrygg jag kände mig. Jag började gråta men torkade snart mina tårar och åkte ner till färghandeln. Det tog inte lång tid för mig att fixa till lägenheten och efter en timme vände min känsla. Jag kom att älska att bo där. Trots att grannen knacka på mitt i natten och gjorde närmande och min cykel blev stulen. 

Jag har nog lätt att anpassa mig och se det positiva men jag minns verkligen att jag tyckte lägenheten var perfekt för mig. Rummet hade en sovalkov och var stort nog att jag kunde använda det till att både träna och måla, den hade en walk-in-closet och ytterligare ett förråd där jag kunde låta fula målarsaker stå när jag inte använde dem.  

Jag bodde där i något år men sen flyttade jag till Strängnäs, trots att jag knappt satt min fot där innan och inte kände någon som bodde där. Jag vet faktiskt inte varför jag gjorde det men det blev också bra för Strängnäs är en underbar liten stad. 

Ibland har jag funderat på om mina val tyder på ett sökande, men jag är inte säker på om man ska läsa in så mycket. kanske är det bara tillfälligheter som gör att livet tar vissa vägar. Allt jag vet är att vilka val man än gör handlar det mest om hur man väljer att se på sina val som avgör om man känner sig lycklig eller inte. Om man klarar av att torka sina tårar och se lite silver skimra.

En av mina bästa vänner från mina träningsår – här är vi i Mariefred och tränar bostav – vi skämta om att det ser ut som han har en gloria över huvudet.

Publicerad av hedenvindsbilder

Jag bor i Stockholm, men har också en fot i Trosa där jag ofta gör jobb åt Bomans hotell. Mina bilder varierar sig, liksom mina metoder och material, men människor står i centrum.