Fiender

Jag vet inte varför jag kom att tänka på ett minne från några år tillbaka men jag hängde i kretsar där det ofta anordnades fester, gärna med spännande teman som tilltalade min fantasi. Men i denna krets fanns det många som nästan hängav sig åt att leta efter ”dåliga” män som de kallade förövare. De bildades grupper där männen namngavs och varning utlystes för densamme.

Jag förstod förstås att det finns förövare på riktigt. Men jag betvivlade att det finns så många som det tycktes i dessa kretsar. Allt kring detta skavde i mig också för att det kändes så rättslöst. Som en rättegång där den anklagade inte fick rätten att försvara sig. Och där den anklagade var skyldig istället för oskyldig till motsatsen bevisats. 

Det är förstås väldigt komplexa frågor och många menade att man hellre tog det säkra före det osäkra. Men jag tror på individen före kön, ålder och härkomst och har därför svårt att stå bakom idéen där man indirekt tycks hävda att mäns känslor är sekundära till kvinnors. Den idéen stred mot mitt rättspatos. Alla människor har ju samma rättigheter.

Vid två tillfällen anklagades två olika män som jag kände och starkt betvivlade deras skuld. Så jag försökte nyansera diskussionen och ge fler perspektiv. 

Det resulterade i att jag utestängdes från festerna. Det blåste förvisso över på något halvår eller så. Men jag blev ledsen. Jag var ny (nygammal) i stan och sökte vänner och ett social sammanhang.

Det som också var intressant är att dessa kretsarna gärna utmålade sig som mer fritänkande än det normativa omvärlden. Men jag upplevde inte att de var mer fria, de hade bara bytt ut regler mot andra regler. 

I mina ögon stred jag för allas rättighet att bli hörda men i deras ögon blev jag fienden. 

Men jag påminde mig ett uttalande av karatens grundare, Gichin Funakoshi: 

Om du lever ditt liv och har många fiender så lever du ditt liv fel, men om du lever ditt liv utan att någonsin skapa en fiende- då lever du ditt liv fel.