Det finns en scen i Buffy the vampire slayer där några vampyrer bor på campus och attackerar freshmen. De dricker förstås deras blod men de stjäl också deras saker. I en scen står en av vampyrerna med en ihoprullad poster som de ligger bland de stulna sakerna och medan han rullar upp den slår de vad om hur vidare postern är en Klimt eller en Mucha.
Det är en rolig scen eftersom Klimt och Mucha är ju lite av de första konstnärerna man tar till sig i ungdomen. Senare brukar förstås de flesta gå in i en period när man ser ner lite på de lättillgängliga, men pendeln slår ju alltid tillbaka, eller hur? Med tiden omfamnar man det man tog avstånd från och erkänner villigt att man gillar det man gillar, patetiskt eller inte.

Och det är en bra sak. När man kommer till en punkt i livet när man slutar gilla saker för att illustrera vem man är och istället bara gilla vad man gillar.
Bland alla Muchas vackra målningar fanns ”årstiderna”, en idé som jag upplever att många tagit till sig men när jag googla var det förvånansvärt svårt att hitta. Kanske är det fortfarande ansett som lite patetiskt?
Oavsett så har jag påbörjat ne kalender. Den baserar sig inte på årstiderna utan på månad för månad.

