Min känsla är att ett av de största problemen med en person med låg självkänsla är att de tycks se världen i en rangordning De befinner sig alltid i en skala mot andra människor. Istället för att se andra som olika öar i samma hav, ser man alla utplacerade på en stege. Och ofta ser de sig själva sittande lägre ner på stegen.
I de bästa av världar skulle de kunna göra något bra av att se andra som bättre genom att ta inspiration av dem. Men det är vanligare att man istället vill dra ner andra till sin egen upplevda nivå.
Jag jobbar på en vinbar och överhör ofta människors samtal. Det absolut vanligaste samtalsämnet är hur korkade och dumma andra människor är. Oftast är det kollegor man störs sig på. Det är inte ovanligt att man uttrycker sin åsikt ganska aggressivt. Ord i stil med ”hur dum i huvudet får man vara” är skrämmande vanligt. Men att använda hårda ord stärker hela gruppens vilja att hålla med och jag misstänker att om någon skulle vilja säga emot avstår det hellre än att skapa en konflikt.
Jag tror också att många skyndar sig att vara först med att beskylla någon för något för det är lite som att den som talar först vinner, och om den andre aldrig säger något alls ses den som skyldig. Det är synd för de är de som håller tand för tunga som borde uppmuntras i sitt beteende.
Hedenvinds Bilder 