På vägen hem från en lång och intensiv service igår kämpade jag med gråten i halsen. Jag cyklade fort och när jag kom till västerbron kändes trampandet tyngre än någonsin. Jag känner ångest för att jobba idag igen.
Vi var sex ordinarie i service i våras (samt några runners). Nu är vi två kvar. Jag och min kollega men han är på semester.
Den första som slutade gick till facket, vann och har nu flera månaders betalt utan att behöva jobba. Hon är på Sardinien och har det bra och lämnade kvar en massa lösa trådar som till stor del föll på mig.
Sen slutade nästa; jag vet inte exakt omständigheterna men han var bitter och arg.
Förra veckan ringde min chef i panik och bad mig ta mig ner till baren där jag möttes av ett kaos. Min kollega som jobbade den dagen var inte på plats när jag klev in men dök upp efter en stund och han hade uppenbart tagit både droger så väl som druckit väldigt mycket vin. Jag satt och ringde runt till alla gäster dagen därpå för att be om ursäkt och kunde följa hur han bara blev allt värre.
I helgen blev min chef och min fjärde kollega osams varpå hon valde att säga upp sig med omedelbar verkan. Hon och jag skulle ha jobbat till stängning tillsammans. Så jag fick stänga själv.
Människor är svåra, envisa och i allmänhet dåliga på att möta någon på halva vägen. Det är som att alla kräver perfektion från varandra. Jag tror vi behöver förlåta människor mer. Bestämma oss för att möta andra med mer kärlek.
Jag har mycket tankar kring detta men hinner inte utveckla dem idag.
I stället vill jag leka lite den tid jag har.
Jag har så många foton som jag aldrig visat. Jag tänkte ett tag att jag inte skulle använda min blogg till så mycket foto men varför inte egentligen? Jag kan ju göra vad jag vill här 🙂
Jag börjar med att visa de bästa bilder på mitt alter ego Indigo.
Detta är en bildserie där jag utnyttjade att bakgrunden ser så blå ut vilket blev så fint mot jordfärgerna (hennes hakama, topp och hår).
Bildserien ovan kallar jag Apokalyps.
Bildserien ovan är den jag gjorde för november månad. Men jag döpte om den till Völvan.
Till stor del handlar indigo om mystik, natur, andlighet (vilket jag inte är, men jag kan gilla estetiken), något uråldrigt, men mest av allt är hon sinnlighet.
Hennes färger är jordfärger och grönt men även orange och svart. Ovan är fyra olika bildserier: du ser namnen på dem i bildtexten.
Ytterligare fyra bildserier; de var inte tillräckligt intressanta att visa mer än med en bild per serie. Jag har några till men tycker inte de blev så bra.
Hedenvinds Bilder 