Jag brukade se svartsjuka som något folk i allmänhet demoniserade när det ju egentligen bara är en känsla som vittnar om kärlek. Och jag håller fast vid att en viss dos svartsjuka är bara ett tecken på kärlek och något en hälsosam relation lär sig att hantera med värme och ärlighet.
Men…
Sedan dess har jag sett andra typer av svartsjuka som fått mig att se mer nyanserat på saken. Jag tycker att de är så olika att de borde ha egna ord. Jag har identifierat fyra stycken olika (och det finns säkert fler).
- Den kärleksfulla svartsjukan; den som ytterst handlar om rädslan att förlora någon man har kär. Den är vacker!
- Den fåfänga svartsjukan, den som handlar om att man vill ha någons uppmärksamhet men som egentligen inte handlar om kärlek. Den är lite ”ha-ig” och handlar inte om en viss person utan är spunnen ur ett allmänt bekräftelsebehov.
- Svartsjuka som kink (vilket jag skrivit om tidigare)
- Svartsjuka som trauma/ Othellos syndrom. Och det är något jag tänkte skriva om imorgon.
Hedenvinds Bilder 