Jag plockar upp en filmjölk och lägger den i min varukorg när insikten kommer farande. Slår mig hårt. Det känns som att mina ögon är på väg att tryckas ut för tårarna ligger som ett skyfall bakom globen och trycker så hårt. Jag försöker lugna mig själv: du har varit i den här situationen förr. Det kommer att gå bra.
Jag måste flytta, men jag vet inte vart.
Jag minns att jag lekte med tanken att flytta till Lund för några år sedan.
När jag var i trettioårsåldern flyttade jag hastigt och lustigt till Strängnäs utan att känna någon där. Men jag vet inte om jag vill. Om jag har samma hunger för nytt längre?

