Är ett järnoxidbrunt pigment och en färg som ofta ligger på min palett. Vissa fabrikat väljer fortfarande att använda jordpigment (PBr7) men de flesta använder numera syntetiskt framställda pigment (PBr6. men även PBr7 kan vara syntetiskt framställda). Syntetiskt framställda jordpigment anses av många vara av högre kvalité numera. Dock vill jag påpeka att pigmentnumrena för jordfärger inte är så intressanta att titta på alltid eftersom alla möjliga kulörer går under dessa betäckningar; här kan du hitta röda, gula och gröna jordpigment.
Jag gör alltid ett färgprov när jag köper en ny tub med färg så att jag kan jämföra de olika fabrikanternas varianter. Raw umber har jag ägt i en rad olika fabrikat. Beckers, Mussini, M Graham, Micheal Hardings, Ottoson och Norma (och det avser endast oljefärger, skulle jag lägga på akvarellfärger måste listan utökas).
Det finns också många andra färger som liknar raw umber och delvis innehåller samma pigment så som Old Hollands sepia eller Senneliers van Dyck Brown. Det är lite av en djungel för den som just börjat måla med olja.
Av de jag har provat är alla snarlika. Jag slutförde precis tre oljemålningar (har inte hunnit fota alla, men de kommer här på bloggen framöver) som jag målat med endast raw umber och titanvitt. Men jag använde olika fabrikat för alla tre målningar. Den första (som ni kan se nedan) är utförd med en raw umber från Michael Hardings (pigment PBr6) samt en titanvitt från samma fabrikat.
Spär man ut raw umber med lite olja eller annat medium kommer en gul sepiaton fram. Tillför man vitt blir den varmt grå. Färgen direkt ur tuben (gärna i lager) kan upplevas som svart (beroende på omgivande kulörer). Så med bara två tuber kan man åstadkomma stora valörskillnader samt även en viss kulörskiftning.
Färgen är oftast ganska transparent, beroende på företaget. Den är ljusäkta, torkar fort, är ogiftig och tillhör de billigare pigmenten (serie 1). Så, hur kan man låta bli annat än att älska raw umber?
Hedenvinds Bilder 