Jag växte upp i en tid när stora starka och genomgoda hjältar kändes förlegat och ointressant. Man ville ha sina hjältar mer nyanserade och mänskliga. Antihjälte kulturen växte sig starkare och att vrida och vända på begrepp som ont och gott kom nästan att bli självklara, förväntade och kanske t.o.m. lite klyschiga.
Men idén att ingenting är svartvit och att det alltid är två som träter, att det finns två sidor av allt är så djupt rotade att när Ryssland invaderade Ukraina känns det bitvis som att vi kanske missar sanningen genom att vilja vara så balanserade. Kanske för första gången i mitt liv bevittnar vi ont vs gott, sanning vs lögn och hur världen är i svartvitt med bara några få gråa nyanser.
Hedenvinds Bilder 