Ibland kan livet kännas som att man sitter på ett tåg som skenar och man vet inte hur man ska kliva av. Men nu och då stannar jag upp och tänker: vem är jag nu? Var och vem var jag för ett år sedan?
Det händer så mycket i världen som påverkar oss alla, men det händer också mycket i mitt liv. På bara ett par månader kan förändringen kännas nästan dramatiskt.
Som bildskapare, konstnär, är jag också i ständig förändring (om än att jag ibland återbesöker gamla ”bekanta”). För ett år sedan tecknade jag övervägande med blyerts och arbetade med en serie bilder som jag kallade ”drömfångare”. Den var realistisk i stilen men fantasifull och mörk i uttrycket.
Samma tidpunkt för två år sedan präglades förstås livet av pandemins utbrott. Mina bilder varvades mellan blyerts och akvarell i en ganska realistisk stil. En hel del eskapism antar jag att man kan kalla mina dåvarande bilder. Lite spretig var jag nog tycker jag nu när jag ser tillbaka. Många målningar och teckningar präglades av mitt då nya intresse för vin.
Året dessförinnan, vilket känns som en annan värld, experimenterade jag en hel del med akvarell och oftast i gränslandet till abstrakta bilder.
I år har olja dominerat och motiven är präglade av kropp mer än ansikte. Ofta i rörelse eller allmänt avvikande. Jag tenderar till att bli något mer expressionistisk i min stil än tidigare. Mindre noggrannhet och kanske ett lite större intresse för ljus och skugga än vad jag haft på länge. Det är i alla fall tydligt i denna målning tror jag.
