När ”min Amanda” var liten brukade jag ofta teckna olika figurer åt henne, ofta prinsessor eller superhjältar (det blev många Storm och Rogue). Jag började med huvudet men innan jag hunnit göra munnen frågade Amanda mig ”men klackskorna då?”. Jag försökte förklara att jag måste göra både hals, bröst och ben innan jag kommer ner till skorna. Idag skrattar vi åt det, och hon förstår mycket väl att måla är en process. Dels tar det fysiskt en viss tid att utföra en tavla, även om man räknar med att allt fungerar som det ska och blir bra omedelbart. Vilket det förstås inte blir. Det är ofta ett sökande, ett provande. Och en massa misslyckanden. Jag förundras ofta själv över hur jag inte kunde förutse att ett val skulle misslyckas. Det är därför jag helst målar själv, och håller min process nästan lite hemlig. Så att jag kan söka linjer, färger och uttryck utan krav att jag omedelbart måste hitta rätt. Sen kan man förstås planera sin målning bättre än vad jag gör. Jag börjar nästan alltid med en lös plan, ibland nästan obefintlig plan, och löser problemen på vägen.
Hedenvinds Bilder 