Denna tavla har planerats minutiöst sedan lång tid tillbaka. För nästan två år sedan började jag och min Amanda (som är modellen och varit med i hela processen) att diskutera idéen. Vi valde fyra champagnehus som vi ville ge en karaktär och personlighet till. Vi diskuterade allt från pose och attityd, till kläder och smycken samt omgivning och färgskala. Och inte minst glas! Jag gjorde några förstudier i akvarell och nu äntligen har jag färdigställt den första i denna serie på fyra.
Belle Epoque (Jouet & Perriers prestigechampagne) förkroppsligad är böljande och mjuk. Glaset är ”Marie Antoninettes bröst” som man numera anser vara olämpliga att använda, men som estetiskt passar in i tavlans känsla. I spegeln reflekteras loggan. Smyckena är från Maria Nilsdotter; de är som gjorda för ”Belle Epoque”.
Jag har några få tuber från italiens bästa oljefärgsmärke ”Maimeri Puro”, varav en är en kraftigt grön färg. De kallar den för ”Cupric green light” och tillverkar den på pigment PG36 (en Phthalogrön, precis som PG7 för den som är insatt). Färgen är kraftig artificiell vilket gör att jag ytterst sällan använder den. Redan under min och Amandas diskussioner visste jag att jag äntligen skulle få användning av min gröna färg från Maimeri Puro.
Jag söker efter ord som kan beskriva den känslan jag hade när jag målade klänningen. När jag arbetade färgen med min palettkniv och drog med penseln över duken. Det enda ord jag kan hitta är målarglädje.




En tanke på “Målarglädje”