Den första hunden som kom att bli ”min” hette Felix och var en strävhårig, envis, stor jakttax. Vi bodde på ett gammalt slott från 1700-talet, i det som en gång varit slottsköket. På kvällarna när vi tog den sista promenaden var det bäcksvart ute. Felix behövde alltid vara kopplad för hans jaktinstinkter var starka och djurlivet rikt runt slottet. Vi hade närmare femton underbara år.
Några år senare kom två andra hundar att bo hos mig. Den ena hunden var en snäll och glad labrador som förstås älskade att bada och leka i snön. Den andra hunden var en korthårig tax. Han hade så mycket känslor; han var rädd för det mesta, svartsjuk och ibland lite missunnsam mot sin labradorkompis men oftast var han sprittande glad och vansinnigt kärleksfull. Labradoren hete Lisa och taxen Emil. Vi var ett gäng som höll ihop. Vi sprang i skogen, gick långa promenader längs sörmlandsleden och tog oss ofta till Stendörrens naturreservat som var vår favorit på hösten och våren när turisterna givit sig av och vi hade området för oss själva. Varje dag erbjöd naturen oss en ny upplevelse.
Uppdrag
Jag har ofta fått i uppdrag att teckna eller måla hundar. Nästan lika ofta som jag tecknat barnporträtt. Hundägare älskar ofta sina hundar som en familjemedlem. Och jag förstår så väl de banden man bygger.
jag har också gjort många kattporträtt. Kattägare älskar sina katter lika mycket som hundägare.
Några vänner hade en papegoja som jag tog hand om ibland. Jag tecknade förstås av den och vet att det ska finnas fler teckningar än dessa två men kan inte hitta dem.
Hedenvinds Bilder 