Jag har funderat en del på hur ett barnporträtt skiljer sig från ett vuxenporträtt. Men frågan omformulerades rätt fort i mitt huvud. Det är snarare fråga om hur barn skiljer sig från vuxna i allmänhet? Jag upplever att det finns otroligt mycket klyschor och föreställningar beträffande barn men är de verkligen ett gåtfullt folk? Väsenskilt från vuxna? Eller är det så att barn är små och mindre erfarna vuxna och vuxna är barn som blivit äldre. På ett intellektuellt plan är jag skeptisk till myten om barn, men på ett emotionellt plan tror jag mina målningar och teckningar illustrerar vad jag känner bättre än alla ord i världen.
Av hänsyn har jag valt att inte visa alla barnporträtt jag gjort annat än där jag antingen bett om lov eller tecknat/målat för egen skull.
Hedenvinds Bilder 