Att teckna och måla behöver inte vara så emotionellt som många tror. Till stor del är det metod och struktur bakom. Hur stor är en underarm i förhållande till överarmen när den ses från en viss vinkel, hur uppfattas en färg i kombination med en annan färg? Vilken penna ska jag använda för att nå det resultat jag vill? Det är många beslut som ska fattas.
Det tar dessutom tid att utföra en teckning/målning och få känslor håller i sig så starkt under hela den tiden det tar att måla, för känslor kommer och går i intensitet. Känner man sig olycklig varar inte känslan varje sekund och varje minut. Den kommer i vågor, släpper taget för en stund för att komma tillbaka med full kraft. Och samma sak med lycka.
Men nog har jag utfört många målningar och teckningar där mina känslor styrt mer än mitt förnuft. Jag undrar hur väl det syns.
Hedenvinds Bilder 