Jag är bara intresserad av upptagna män, så fort de blir singlar tappar jag intresset! Var nästan det första min vän Mini sa till mig när hon kom hem till mig.
Senare kom min vän Alt som beklagade sig över att de enda män hon faller för är unga, söta pojkar.
Är vi fast i ett relationsmönster och har vi bara en typ? Och sätter detta beteende krokben för oss? Borde vi öppna upp oss för någon som vi INTE tänker är vår typ? Jag återkommer till detta…
Min vän Alt fortsatte med att beskriva hur hon ofta väljer någon för att de påminner om någon annan (som hon gillat).
Själv känner jag snarare att jag kämpar med motsatsen. Vilket jag läst kallas ”sudden repulsion syndrome”. När man associerar något personen gör med någon annan som skapat obehag. Till exempel kämpar jag med att hantera när någon använder emojin 🙏 eftersom en person som jag kände stort obehag inför alltid använde den. Det kan hända mig trots att jag gillar personen.
Hedenvinds Bilder 