Jag förknippar olika champagnehus med olika personer i mitt liv. Pol Roger förknippar jag med min vän Kristin som förövrigt var den som fick mig att börja dricka alkohol. Sommaren 2019 bjöd hon mig på bland annat en Pol Roger, och det var då det började för mig. Det ögonblicket som kom att forma mitt liv så som jag nu lever det (jag jobbar ju numera på en vinbar).
Pol Roger är ett hus som aldrig gjort mig besviken. Allt jag druckit har varit mer eller mindre makalöst.
Lustigt nog har jag inte druckit deras standardchampagne så många gånger, men desto fler vintage. De år jag hitintills provat är 2008, 2012, 2013, 2015, 2016 samt 2018 – åh som jag önskar att jag hade bättre doft- och smaksinne så att jag kunde ställa dem mot varandra.
Huset är pinot noir fokuserat men de har förstås Blanc de Blancs. Jag har druckit tre olika årgångar: 2013, 2015 och 2016. I mina anteckningar skrev jag att 2015 var den minst goda. 2016 drack jag samtidigt med Louis Roederer blanc de blancs 2016. I relation till den Roederer var Pol Roger lite vek och mindre komplex.
Bland mina starkaste doft och smakminne finns deras rosé från 2015. Den är bland de mest gudomliga man kan ha i sin mun och bidrog till att jag kom att gå från ett svalt förhållande till rosé till att fullkomligt älska det (åtminstone när det bubblar i glaset och kommer från champagne).
Den första Sir Winston Churchill (deras prestige-cuvée) jag drack var från 2006, vilken jag drack tillsammans med Kristin. Sen dess har jag även provat Sir Winston Churchill 2012 (ett underbart år) samt 2013.
Jag har målat flera tavlor med tema Pol Roger:
Hedenvinds Bilder 