Deutz

Jag upplever att Deutz är en av de vanligaste champagner man kan hitta på krogen i Stockholm trots att det inte är ett jättestort hus. Jag har haft förmånen att dricka ganska många olika cuvéer. 

Deras standardcuvée, Deutz Brut Classic, är i min näsa och mun äpplig och ganska fyllig. Det är en blend på ungefär lika delar av de tre vanliga druvorna. (senast 40% PN, 30% CH och 30% M). Reservinet ligger på mellan 20-40%. Vid ett tillfälle provade vi åtta stora champagnehus NV mot varandra; där placerade jag Deutz på sjätte plats beträffande doft och smak, så det finns betydligt bättre standardchampagner i mitt tycke.

Men i ”snygghetsbetyg” vann den ☺️ Deutz karaktäristiska flaska gör den omisskännlig. Jag tycker de har lyckats med designen för den känns bullig men utan att tappa elegans.

Nv Rosé

Deutz har också en NV rosé som jag endast druckit en gång (i Trosa under en middag så jag hann inte skriva några anteckningar tyvärr och tog ingen bild).

Sakura 

…är skapad som en limited edition (vad de nu menar med det, för den finns ju fortfarande efter flera år?) och är en hyllning till körsbärsblommans skönhet. Gjord på 90% PN och 10% CH. Smaken påminner faktiskt om körsbärsblom eller är det suggestion? Den har också tydliga hallontoner och lite rabarber. Mjuk i munnen men det finns nästan en smak av öl i avslutet, alltså en bitterhet men som inte är den lite vanliga smaken av grapeskal.  

VINTAGE 

Brut 2015 var gyllene i färgen, hade en öppen fruktig doft med betoning på röda äpplen, passionsfrukt samt brioche. Senare uppstod något bränt. Under hela smakresan behöll den en pigg syra.  

Brut 2016 (8 gram PN 67% M 4% CH 29%).  

Blanc de blancs brut 2016 var full av mineral och fruktig, mustigt mogen med en mild mousse. 

Blanc de blancs brut 2017 var lite hård och kantig, tydlig mineral och grape men jag provade den på sparkling waterfront, vilket alltid gör det svårt att fokusera. 

Blanc de blancs brut 2018 upplevde jag som full av vita blommor och citrus. Den var medelfyllig i munnen och smakade gul frukt. Vi drack den med min systers svägerska och hennes man på deras båt utanför Saint-Tropez. 

Rosé 2016 på Stockholmsmässan. Den enda vintage-rosé jag druckit. Återigen kan jag konstatera att jag har svårt att fokusera på smak och doft när jag är på mässor.  

Deutz har flera PRESTIGECUVÉER: 

Den första prestigecuvéen är en hyllning till huset grundare (från tidigt 1800-tal) och heter William Deutz. Det är en Brut. Den enda jag druckit är från 2013 och den hade komplexa toner av mandelmassa, nybakat bröd, äpple (nästan lite Pommac) vita blommor och lite jordgubbar och var fyllig i munnen. CH 34% M 4% PN 62%.  

Amour de Deutz är alltid en blanc de blancs. Den första jag drack var från 2009. Deutz uttrycker sig poetiskt om denna cuvée när de beskriver den som ett kärleksbrev till chardonnay.  

Amour de Deutz 2011 doftade och smakade kaprifol, tropisk frukt (särskilt ananas), krita, och grillad citron. Chardonnay kommer från Avize, Le Mesnil och Villers-Marmery mfl. 

Amour de Deutz görs också som rosé. Jag har druckit en från 2013. Den överraskade med en doft som snarare påminde om en blanc de blancs. Den var lite blyg och försiktig. 58% PN (från Aÿ, Verzenay, Ambonnay och Bouzy) 42% CH (Avize, Mesnil-sur-oger, Chouilly och Villers marmery). 6 % är vin rouge. 

Hommage a William Deutz är den tredje prestigecuvéen. Den är än mer exklusive och ges endast ut i små upplagor. De är ofta single-vineyard och på 100% Pinot noir. Hommage skapades så sent som 2010. Den första jag drack var från 2015 och från vingårdsläget Meurtet. Jag fann dofter som hjortron, wienerbröd, söta päron och smultron men trots det var faktiskt smaken bättre än doften, vilket är lite ovanligt. oj va god den var!  

Hommage a William Deutz 2018 – denna är från ett annat vingårsläge, nämligen La Côte Glaciére. Ståltank och malolaktiskt jäst. Det första doftintrycket var något metalliskt, kanske järn men snart kom den att förändras till herrparfym och höstäpplen. Moget, inte så hög syra men kraftfullt, nästan lite blodig. Det fanns läder och sälta och i avslutet något blommigt bakom en rökighet. Den utvecklade ständigt under resan gång och var som bäst i sista glaset. Så är det ofta. Bra champagne utvecklas som bäst i sista glaset.