Jag dejtade under många år, och precis som så många andra blev jag intresserad av dejtandet som ett kulturellt fenomen. Det är intressant att tänka på hur nätdejtandet har påverkat människor. En aspekt är behovet att beskriva sig själv.
För även om fenomenet att beskriva sig själv förmodligen alltid funnits så har det nog eskalerat. Eller åtminstone förändrats?
För vi lägger vår tid på att förklara vilka vi är med korta och ofta generiska meningar på bekostnad av mer djupgående kontemplation. Och vi är mindre benägna att betrakta oss neutralt och/eller hantera eller omfamna våra fel för att istället ständigt försöka framställa oss som perfekta. Vad perfektion nu är?
För i nätdejtandet har vi så lite tid att vinna någons intresse.
Särskilt sant är det för män. De tycks alltid vara fler män som söker partners än kvinnor. Många kvinnor, särskilt yngre tycks dessutom välja bort idéen att ha en partner. Jag träffar många unga kvinnor (i lite olika sammanhang) och konstaterar hur få som vill ha en partner. och hur många av dem som faktiskt till och med ogillar män i allmänhet.
Men i vårt försök att beskriva oss går förstås många aspekter förlorade. En aspekt jag upplever att man sällan talar om är energinivån. Något jag tänkte beskriva i nästa inlägg.
Hedenvinds Bilder 