Jag har en nära vän som beskriver hur hon och hennes pojkvän fann varandra på ett plan man sällan talar om i dejting. De har nämligen samma energinivå. De är båda ofta trötta och de båda har upplevt att andra partners finner det irriterande. Något de lidit av.
Nu menar de inte trött i form av att man sov dåligt en natt, eller att man tränat lite för hårt. De menar inte heller att vara lite trött efter jobbet någon dag. Utan en konstant känsla av trötthet oberoende av omständigheter. En molande ständig trötthet dag efter dag.
När min vän berättade detta första gången fick jag lite dåligt samvete eftersom jag själv sällan är trött på det sättet som de är och därmed har svårt att relatera.
Min energi ser annorlunda ut. Ett av mina ex brukade beskriva mig som en hundvalp: full av energi som sedan bränner ut den helt och somnar i ett hörn. Jag är på eller av.
Om jag känner mig trött så brukar jag försöka se min trötthet som något mysigt. Jag ger mig själv tillåtelse att krypa ner i sängen och lyssna på musik eller bara sitta, som jag gör nu, med en kopp te och skriva. Tröttheten vänds till något njutbart. Jag försöker se tröttheten som en signal att varva ner. Inte som något ont i sig självt.
Lite som stress. Stress är något man kan utnyttja för att hantera svåra situationer och behöver inte därmed vara så farligt.
Men min vän fick mig att påminnas om hur olika vi är. För de finner en gemenskap kring sin trötthet för det är deras energinivå. Energinivåer är kanske inte något som man kan styra över?
Hedenvinds Bilder 