Jag känner ett par som varit gifta i över tjugo år. De har ett väldigt bra äktenskap och älskar varandra. Men han har en kink. Han har fantiserat i många år på att se sin fru ha sex med en annan man.
Den kinken har jag hört flertal män beskriva. Jag tror att det kan gälla kvinnor också, men det är just män som jag hört berätta om det. Och det verkar vara kopplat till den emotionella risken man tar och den befriande känslan när det är över och hon väljer honom. Kanske behöver man ruska om en relation ibland för att känna? Som att man behöver skapa ett litet minidrama som sedan tryggt återkopplar paret?
Mannen berättade hur svårt det var att ta upp denna kink med sin fru och hur vägen att ta sig igenom det var lång men det slutade med att de skaffade en ”extra kille”, som också blev deras vän.
En dag ville mannen utmana sig lite mer än tidigare så han frågade om inte hans fru kunde tänka sig att åka till deras ”extra-kille” utan honom. Han satt sedan hemma, först i ett upprymt tillstånd. Men sen började känslan bytas ut. Han kände sig istället utanför så han skrev till dem och bad dem skicka en film till honom. Men han fick inget svar.
Från ett exhalterade tillstånd kom istället svartsjukan rasande. Han blev nästan desperat. De hade ingen aning om hans känslostorm och insåg förvånade först några timmar senare att han gått i taket av svartsjuka.
Medan de berättade denna historia kom deras fokus och uppmärksamhet att skifta från mig till varandra.
Hon tittade kärleksfullt och klappade på honom medan han berättade om sin svartsjuka och han tittade på henne med lite skamkänslor och men mest med kärlek och tacksamhet.
Han sa, nu helt vänd mot henne, nästan som att jag inte fanns kvar i rummet – vi har aldrig varit så nära varandra som vi blivit sedan vi började med denna livsstil. Den har utmana vår relation, men vi har aldrig haft så många och djupa samtal och all tid vi numera spenderar. Jag hade aldrig vågat tillstå mina känslor förr och jag vet inte om du hade mött dem så som du numera gör. Allt detta har fört oss så nära varandra.
Att bevittna dem fick mig att bli så rörd. Vad de sa var klokt och vackert men det som verkligen gjorde djupaste intrycket på mig var hur se såg på varandra. Tonläget de hade mot varandra.
Svartsjukan var läkt och hade enbart fört dem närmre.

