Jag har en dålig sida som jag behöver arbeta med. Jag ser dig, du dåliga sida! Och nu… Nu dedikerar jag mig till att hantera dig bättre. Från denna dag tills jag dör!
Ok, jag dramatiserar lite för komisk effekt men det är faktiskt sant. Jag kan se tillbaka på mitt liv och se den sidan hos mig så tydligt.
Jag kan vara väldigt impulsiv. Jag kan vara väldigt drastisk. Jag kan rycka upp himmel och helvete för att förändra något. Jag har gjort det mer än en gång. Särskilt sant är det när jag blir rädd eller orolig.
Nu är det inte bara något dåligt. Jag kan också tycka att jag är modig. Jag har många gånger avstått från trygghet och status utan att ha säkrat något annat framför mig. Jag har stått inför det okända flertal gånger i mitt liv med andan i halsen utan att ha en aning om hur jag ska ta mig vidare. Att välja det kräver mod. Och jag är faktiskt stolt över mig själv för det.
Men jag kan också se att det kan vara onödigt drastiskt och impulsivt. Och kanske lite envist och med en överdriven stolthet.
Idag skriver jag detta för att påminna mitt framtida jag att försöka hejda mig. Andas. Stanna. Räkna till tio? Om en förändring måste ske, måste den inte ske över en natt!
För jag har en benägenhet att om jag känner att något måste förändras ska det hända nu. Omedelbart. Och gärna stora förändringar. Som att ju större förändring och tuffare yttre aspekter desto lättare kommer jag att emotionellt uppleva det. Ska jag flytta till Provence? Eller Toscana kanske… Stora livsomvälvande beslut som får mig att känna att jag hanterar känslor? Det ger mig känslan av att jag gör något åt vad jag känner.
Men jag ska inte göra så mer. Ska jag fatta ett stort beslut ska jag ta tid på mig. för…
Jag ser dig: du impulsiva sida i mig. Du vill vända på orden och kalla dig modig. Du vill kalla dig stolt. Men du går för långt och allt du blir är impulsiv.
Hedenvinds Bilder 