Igår va min första arbetsdag på länge. En av mina chefer öppnade baren så jag skulle slippa ha en alltför lång dag. Det var länge sedan vi sågs så vi började omedelbart att prata. Han är så lätt och rolig att prata med.
Han berättade för mig att han lyssnar på en ljudbok där en av karaktärerna påminner om mig. Han beskrev att hon tänker positivt, har alltid en förklaring till varför människor begår dåliga handlingar och stör sig inte på människor i allmänhet. Han berättade att jag hade sagt någon gång att jag tyckte att man inte kan störa sig på att folk är ”i vägen” på stan. För vi är ju alla i vägen för varandra. Och tydligen hade den tanken förekommit i boken.
Jag blev väldigt glad över hans syn på mig men det är faktiskt sant. Jag minns en gång när jag var ute och cykla på en ny väg och hamna på fel spår. Jag visste inte riktigt var jag var. Jag mötte någon som skrek till mig ”du ska cykla på andra sidan”.
Själv möter jag ofta cyklister som är på fel sida, gångtrafikanter som står eller går och därmed blockerar cykelvägen. Men om man ska försöka ”lära” upp alla kommer det att bli rätt jobbigt. Det är ju inte en och samma person som gör så gång på gång.
Och än viktigare så tänker jag på min sinnesfrid. Det finns andra saker att lägga sin energi på. Viktiga saker att lägga sin energi på är relationer och målningar som inte vill bli som man tänk. Allt annat får inte krypa in i vare sig mina tankar eller mitt hjärta.
Är det alltid enkelt? Nej, ibland händer det att jag påbörjar en negativ tanke. Men jag vägrar bli en ”sådan”. Jag tänker att det inte handlar om att någon ”är i vägen”, det handlar om att jag är trött eller känner mig lite ledsen och jag projicerar den känslan på annat. Men det är inte en bra väg att gå, bättre att möta sina verkliga känslor och stå för dem och låta folk få vara lite i vägen. Precis som jag är i vägen för dem.
Hedenvinds Bilder 