Min mamma var 40 och min pappa var 50 när de fick mig. Deras föräldrar i sin tur fick barn lika sent i livet. Jag har alltid känt att det påverkat mig. Det mest påtagliga var mitt språk och den kultur jag växte upp i. Mina vänners yngre föräldrar tillhörde en helt annan generation änFortsätt läsa ”Ideal”
Kategoriarkiv: Mitt liv
Att Värna
Vi har en grupp-chat där vi är ett tio-tal kvinnor som deltar. Chatten är oftast ganska tyst och många av oss känner bara varandra ytligt. Men nu och då skriver någon något. På skärtorsdagen skrev en kvinna om hur hennes relation tagit slut. På påskafton skrev hennes fd man om samma sak offentligt på FBFortsätt läsa ”Att Värna”
Elva vid bordet
Vi är inte tretton utan elva runt bordet denna påskafton. Min före detta svärmor har samlat oss och bjuder på god mat och viner från hennes mans vinkällare. Det är snudd på ett år sedan han dog. VI skålar för honom med en Stellenbosch från 97. Det är som alltid vid dessa middagar, lite sorgligtFortsätt läsa ”Elva vid bordet”
Maria
Det finns människor som känns som att man alltid känt dem. Maria är en sådan vän. Jag kan inte inte minnas när vi träffades första gången. Det är som att hon alltid funnits där. Det kan ibland gå långt mellan gånger men när vi ses känns det inte som att någon tid har förflutit alls. Fortsätt läsa ”Maria”
Vinklubben
Min svågers syster och jag är två väldigt olika personer men som funnit varandra genom vårt gemensamma intresse för vin. Det har kommit att växa till en kanske lite oväntad vänskap, men en vänskap som jag uppskattar mycket. Hon och jag kompletterar dessutom varandra väldig väl beträffande vin. Jag har nog ett större bokligt intresseFortsätt läsa ”Vinklubben”
Vårkänslor
Jag har bott på landet, i småstäder och i storstäder; jag har bott litet och stort, vackert och fult. Det tycks inte spela mig så stor roll hur jag bor, för jag göra mig alltid hemmastad. När jag separerade 2005 fick jag en lägenhet i Trosas sämsta område, det som kallades ”gropen” och som varFortsätt läsa ”Vårkänslor”
Att vara sedd utan att se
För några år sedan stängde jag av möjligheten att kommenterar här på bloggen och nu i veckan stängde jag av möjligheten att gilla mina inlägg. Min blogg är förstås öppen att läsa men jag som människa är inte öppen. Jag var i tidiga tjugoårsåldern när jag fick ett telefonsamtal av en främmande man som beskrevFortsätt läsa ”Att vara sedd utan att se”
Hypnotisören
Udda är ett ord som beskriver Eminens, hypnotisören, bättre än något annat ord. Fast jag får också andra ord i mitt huvud. Kompromisslös, mångfaldig och svårgripbar. Min vän Mini och jag for iväg en kväll för att besöka Eminens i hans hem. Jag har länge velat måla av honom, vilket var huvudskälet för besöket menFortsätt läsa ”Hypnotisören”
Står inte stilla
Jag ligger just nu i en säng i rum 10 på Bomans hotell och reflekterar över mitt liv. Jag ser på det lite utifrån. Jag lever inte konventionellt. Jag gjorde aldrig karriär och skaffade inte barn. Jag bor spartanskt i det minsta lilla krypin man kan tänka sig, men mitt liv står inte stilla. IkvällFortsätt läsa ”Står inte stilla”
Att se färger
Mittemot mig sitter en kvinna. Hennes ögon sitter djupt in, nästan som att de är på väg att försvinna och hennes blick har inget fokus. Hon är blind. Hon berättade att hon brukade måla innan hon förlorade sin syn. Jag anade en smärta bakom ordet vilket förvånade mig för hon har talat om sin blindhetFortsätt läsa ”Att se färger”
