Jag har börjat berätta mina och mina vänners erfarenheter i tecknade bilder. Jag är ännu osäker på hur jag ska utföra dem och att berätta en historia på detta sätt är nytt för mig.
Alla historier är sanna men jag byter namn, kontext och tar vissa friheter för att skydda de oskyldiga och de skyldiga.
Tinderflödet
Jag får ganska ofta höra att jag har för höga förväntningar på en partner och borde sänka mina krav. Det fick mig att teckna den första bilden jag gjorde i denna stil.
Jag har några ”minnesvärda” dejter bakom mig. Flertal har varit nästan besatta av relationsteorier men inte så besatta av att faktiskt lära känna någon.
Tinder är inte en lätt plats att vara på. När man väl har matchat med någon ska man försöka få igång ett samtal. Denna dialog är förvånansvärd vanlig. Jag undrar om det är råd de är ute efter, eller om det bara är bekräftelsebehovet som skiner igenom. Konversationen dör förstås ut knappt innan den börjat så svaret uteblir och lämnar mig med ett ”jaha” på läpparna.
Varför vi så sällan sveper höger på Tinder …
Alla samtal vi har om hur vi önskade en relation eller en partner var men vi är så långt ifrån att hitta rätt att jag undrar varför vi lägger tid på att drömma?
Ibland känns världen så hård. Jag känner mig som en romantiker som ständigt möter verkligheten och om och om blir lite chokad. Även om jag hoppas att de flesta är så mycket mer sårbara och känslosamma än vad de låtsas eller vågar visa.
Vi bär alla kants glasögon; vi ser vad vi har förmåga att se efter vad våra erfarenheter och känslor tillåter. Det gör det vanligt att man uppfattar en situation olika, vilket jag försöker illustrera här.
Men jag vill inte framställa män som hopplösa och vi kvinnor som hjältinnor. Denna historia handlar om hur svårt vi kan ha att förstå att min känsla inte är densamma som någon annans.
Efter några års dejtande har jag också kommit till en del insikter. För att leva bakom en skärm ger som bekant ett slags frihet till människor. Om Maslow var i livet; jag undrar var på behovsstegen han skulle placera Tinder. På dejtingsidor får frustration och uppgivenhet utlopp.
Det finns teorier om personlighetstyper, relationstyper, kärleksspråk och sorgens faser. Det är inget fel i att försöka göra saker begripliga. Försöka formulera och reda ut. Vi har begrepp och ord för allt i vårt liv för att kunna kommunicera och för att inte missförstå varandra behöver vi vara översens om innebörden i ord. Men ibland kan de snygga paketeringarna av våra komplexa känsloliv och personligheter missa målet. Och ställa krav på människor. Så som sorgens faser. Krav på att vi ska ta oss igenom något som kanske inte är så lätt att ta sig igenom.
Ibland har jag känt mig så naiv i mitt liv. Detta var ett sådant tillfälle, men mina vänner hade åtminstone vansinnigt roligt åt mig.
Svartsjuka är en känsla, inte en egenskap, men vi kan känna den olika och vi kan använda den olika. Svartsjuka ses ofta som den mest skamfulla av alla känslor och många förnekar den, men det betyder inte att man inte känner den. Detta handlar dock inte om förnekelse, det handlar om hur vi hanterar och ibland använder känslan för olika mål.
Jag är alltid skeptiskt men också fascinerad av alla försök att definiera oss människor och våra personligheter och känslor. Jag gillar struktur, gillar definitioner för de hjälper oss att förstå men misstror dem samtidigt för de förenklar ofta komplicerade saker. Vill förstås inte vara en relativist som aldrig tar ställning men att ha slutliga bestämda svar är inte bara för stort ansvar utan även lite tråkigt ☺️.
Hedenvinds Bilder 