Alla bekännelser är inte likvärdiga 

Att våga erkänna tabubelagda känslor eller erfarenheter är något jag värdesätter högt. I förra inlägget berättade jag när jag första gången insåg det.  Bekännelsedrogen  Numera har jag dock lärt mig att se på bekännelser mer nyanserat. Att i första mötet med någon berätta hela sitt liv ofiltrerat är inte samma sak som att vara ärligFortsätt läsa ”Alla bekännelser är inte likvärdiga ”

Skam

Det var den kallaste dagen på året när jag öppnade min dörr och kände en påträngande lukt som ledde mig upp för trappan till vinden. Där låg en man och sov inrullad i några gamla filtar.  Några dagar senare fann jag en lapp på ytterdörren där det stod med stora bokstäver hur polisen varit iFortsätt läsa ”Skam”

Bekräftelse, sista delen

Har konstnärer stort bekräftelsebehov? Jag hoppas och tror att alla tycker en sådan generalisering är lika absurd som alla typer av generaliseringar. I min värld är människor som generaliserar utan eftertanke lite lata. Man orkar inte tänka efter.   Men tanken att man ägnar sig åt något kreativt för att få någon form av bekräftelseFortsätt läsa ”Bekräftelse, sista delen”

Bekräftelse VII

Jag har en vän som blev dumpad i höstas. Hon var verkligen förkrossad, som i små bitar. Idag är hon kär igen. Och så lycklig. Jag blir nästan lite avundsjuk. Det verkar så härligt och lätt för henne. Min vän känner förstås inte att det var lätt när hon gick igenom sin hjärtesorg. Den varFortsätt läsa ”Bekräftelse VII”