Tidigt en morgon vaknade jag av en märklig känsla. Bredvid mig satt en kvinna på huk. Det fanns ingenting hotfullt med henne, snarare tvärtom, men jag visste när jag såg henne att hon inte existerade. Ändå låg jag där och tittade in i hennes ögon. Jag tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv. Och förvirrad. Hur kan man se något som inte finns?
Efter mycket om och men fick jag en tillfredställande förklaring på min upplevelse. Jag hade varit med om sömnparalys. Ett tillstånd som kan uppstå när man är under stress och/eller fått sin sömn störd. Man är paralyserad när man är i REM-sömn (man hindras på så sätt från att agera ut vad man drömmer). Det kan hända att man vaknar innan paralyseringen har släppt. Och i vissa fall är det som att man är kvar halvt om halvt i sina drömmar. Detta kan leda till att man hallucinera.
Efter denna upplevelse läste jag mycket om drömmar och sömnparalys. Intressant nog ser de flesta liknande saker, beroende på kultur och tid. Det vanligaste tycks vara upplevelsen av ondska. I nutid ser många en svart figur i hatt. Förr var det ofta demoner eller häxor.
Själv kände ingen ondska, snarare motsatsen (ändå var jag så fruktansvärt rädd). Och jag såg en vanlig ”Svensson”, ingen mystisk man i hatt, ingen häxa, inte ens en katt. Bara en vanlig människa. Ska jag tolka det som att jag är en ovanligt tråkig person? 😀
Men även om min upplevelse inte var så dramatisk eller nattsvart satte det igång en serie teckningar som jag kallar ”drömfångaren”.
Här följer några av de bilder jag gjort i den serien:
Hedenvinds Bilder 