Hur vi ser färger är djupt bundet till vårt språk. Utan ord för en färg upphör den i princip att existera. Lite Voldemort över det hela, eller kanske Putins inställning gentemot Navalnyj. Det man inte namnger finns inte.
Över historien, och förstås kultur, har vi haft olika syn på grundfärgernas vara och icke vara. Det är nog ingenting någon egentligen blir förvånad över. Vi ser vad vi förväntar oss att se men lägg två olika färger som uppfattas som blåa bredvid varandra och se hur olika de egentligen är! Och var går gränsen mellan blått och lila, eller blått och grönt? Och varför har de flesta så få ord för kulörer när de finns så många? Svaret är förstås enkelt. Behöver man verkligen namn på så många olika färger? Om vi kan se skillnad mellan gult, rött, grönt och blått räcker det långt för de flestas vardag. Man kan då tydligt veta när det är dags att gå över gatan.
Det som är lite mind blowing är att det faktiskt verkar finnas en rangordning hur ett samhälle tar till sig färgerna. Grundläggande är att alla kulturer har ord för att skilja ljust och mörkt, svart och vitt. Den första kulörta färgen som sedan läggs till är rött. Därefter kommer grönt och gult att läggas till i språkbruket och först därefter blått. En rangordning som verkar näsan universell. Förvisso har språkbruket i vissa kulturer inte gjort skillnad på själva kulören och andra egenskaper så som till exempel vått. Men Blått tycks ändå vara en kulör vi inte tar till oss lika lätt som rött.
Kanske beror det på att blått är så ovanligt i naturen. Det finns få djur som är blåa. De bär som är blåa är sällan så blåa egentligen; de gränsar ofta till rött/lila. Även de flesta blommorna är mer lila än blåa. Lapis lazuli är ett undantag förstås men knappas det man brukar ramla över på sin skogspromenad. Och nog kan man diskutera hur vidare havet och himlen är så blå egentligen. Åtminstone är de i inte alltid blåa.
Samtidigt, märkligt nog, är blått ett ord som täcker ovanligt många kulörer. Jämför till exempel med gult! Om vi blandar i lite blått kommer vi väldigt snart att sluta uppleva färgen som gul, den kommer istället upplevas som grön. Och om vi har lite rött i ”blir” den fort orange. Har vi bara de minsta lilla svarta i kommer den snabbt att bli en olivgrön färg. Gul upplevs bara som gul under strikt begränsning. Den enda färg som inte förändrar gult är om man blandar i vitt. Däremot skulle man kunna lägga ut hundratals färgprover som är varandra olika men som vi ändå identifierar som blått.
Nog är blått en intressant färg? Och den lär dessutom vara svenskarnas favoritfärg.
Hedenvinds Bilder 